Jenny

Tänk så otroligt orättvist livet är. Vissa får knappt mat för dagen medan andra vräker i sig 6 mål om dagen som man ska göra, vi har rinnande vatten medan vissa andra delar inte har det. Jag påverkades av det här när jag såg en så fin film igår. Den handlade om en bror och en syster, brodern var tvungen att sitta i fängelse i 18 år för ett brortt han inte hade begått. Hans syster gjorde allt för att bevisa att han var oskyldigt, så hon gick jurist utbildning och andra utbildningar för att kunna bli hans advokat. Det här var en av dem finaste filmerna jag har sett, så stark syskonkärlek! Dessutom älskar jag ju sanna historier, genom att hon gjorde det här och lyckades så fick hon 240 andra fall att bli upplösta där det var en oskyldig person som satt inne, därav 17 stycken var dödsstraff i USA. Tänk att sitta i fängelse i 18 när mman vet att man inte har varit delaktig på något sätt, det här var en helt fantastisk film. Conviction hette den, med Hilary Swank som huvudroll.

Mobbning. Vad tänker ni på när ni hör det ordet? Igår när vi satt fem stycken i skolan så kom vi in på det här ämnet. Jag har alltid varit insatt i det här ämnet och tycker att det är fruktansvärt men jag har inte tänkt på det, på det sättet vi pratade om det igår. För hur många är egentligen utsatta? Jag har själv aldrig blivit riktigt mobbad, men det klart att det dyker upp onödiga kommentarer här och var men inte så att jag har känt mig otroligt nere, jag valde att sätta på mig en sköld och inte låtit någonting hoppa på mig. Men det är väldigt många som är utsatta, bara när vi fem satt och pratade i en djup diskussion kom vi fram till att tre av oss hade blivit rejält utsatta. Vad händer egentligen med samhället? Vad gör vi i Sverige för att förebygga det här? Vi måste börja fundera mer på våra handlingar, för varje vill man göra illa någon med mening. Det måste ju vara en av dem dummaste sakerna vi kan göra mot varandra som människorna vi är.

Jag kommer så väl ihåg en dag när jag gick i årskurs åtta, en ny tjej skulle börja i min paralell klass. Alla var uppspelta och ville vet vem den här tjejen var. Hon började i min paralell klass och vi alla märkte hur hon sökte sig bort från oss alla, ändå visste vi att hon tidigare hade blivit mobbad. Killarna som gick i hennes klass gjorde otroligt dumma saker mot henne, dem kletade smör på hennes skåp, kastade hennes skolväska och sa dumma saker mot henne. Jag kommer ihåg att jag var den som sa till dem här killarna, och förvånade det blev dem. Om man nu har bestämt sig för att inte tycka om en person, då anser jag att man inte behöver vara elak utan man kan bara låta det vara. Jag tyckte det här var hemskt och sade till lärarna och berättade situtationen. Jag slutade i den skolan i åttan och bytte till en annan, jag vet dock inte om hon gick kvar eller bytte men jag hoppas att hon på nåt sätt kände någon styrka och stannade kvar.

Vi borde bli bättre på att ta hand om varandra och inte se våra brister i andra människor. Sköta oss själva och inte bete oss illa mot andra. För vad är egentligen normalt och onormalt?